Så fungerar ett LSS-boende

Ett LSS-boende är ett hem för människor som har fysiska eller psykiska funktionshinder, och därför behöver extra stöd i vardagen. Det finns olika typer av LSS-boenden, det kan både vara en lägenhet för en enskild person eller ett gruppboende där flera brukare bor tillsammans med personal dygnet runt. Boendet är inget tvång för någon, utan ska ses som ett hjälpmedel som kan tas emot frivilligt för brukaren och dess eventuella vårdnadshavare. Hemmet är alltså ingenting man bor på tillfälligt för att bli bättre, utan en permanent bostad för att vardagen ska kunna fungera så bra som möjligt. Vissa brukare kan få byta från gruppboende till servicelägenhet efter ett tag, medan andra bor kvar på samma ställe hela livet.

Vad betyder LSS?
LSS är en förkortning för ”Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade”, och innebär att man har laglig rätt till ett visst stöd och hjälp om man har vissa funktionshinder. Exempel på dessa funktionshinder är rörelsehinder, autism och förståndshandikappad, men det finns många anledningar till att en person kan söka hjälp inom LSS. Grundkraven är att personen inte ska kunna klara av att sköta sin vardag själv och inte ha möjlighet att få den hjälp de behöver från anhöriga. Att ha en personlig assistent som hjälper en i sitt vanliga hem räknas också in under LSS, och det kan vara allt från att ha med sig en assistent dygnet runt, till att endast behöva lite extra hjälp några timmar om dagen eller i veckan.

Livet på ett LSS-boende
Det finns ingen åldersgräns för att bo på ett LSS-boende, däremot finns det olika hem för olika åldersgrupper. Tanken bakom gruppboenden är att livet ska fungera precis som vanligt, brukarna (personerna med funktionshinder) har sina egna rum och utför dagliga aktiviteter. Barn och ungdomar går antingen i skolan som vanligt eller har undervisning i boendet. Många vuxna som har psykiska och fysiska funktionshinder får enklare arbeten som de åker till dagligen precis som vilken annan vuxen som helst. Det är viktigt att boendet inte ska kännas som en institution utan att brukarna har möjlighet att röra sig fritt och leva precis som alla andra, men med lite extra hjälp för att ta sig dit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *